Min snälla faster fyllde femtio år strax innan jul och i helgen var det kalas. Hon har alltid varit en fantastisk historieberättare och barnavän och vi har alltid tyckt så bra om henne. Så nu ville jag ge någonting fint tillbaka. Det blev en tavla med mycket historia.
När min pappa var liten snickrade han ett dockhus till sin syster. Det har nu gått många år och dockhuset har förfallit och i somras beslutades det att det skulle slängas. Jag tog vara på väggarna och så kom ett gyllene tillfälle att ge dem tillbaka till den ursprungliga ägaren. Min syster letade fram ett fint kort på min faster. På kortet är hon ungefär i den ålder då hon kan tänkas ha lekt med dockhuset. Jag målade av kortet på den tapetserade dockhusväggen med dörrhål och det blev en personlig present. Grattis!
2 kommentarer:
Tack min fantastiska brorson för den alldeles, alldeles underbara presenten! Många nostalgiska tankar vid åsynen av bilden och dockhusväggen. Tack för att du räddade en bit av min barndom!
Stor kram från
din faster
Varsågod! Det kändes väldigt kul att få måla den. Hoppas att vi ses snart. Kram tillbaka.
Skicka en kommentar